Herrarnas fotbollskrönika
Publicerad: 21.09.2020 00:00

Herrarnas fotbollskrönika

”BK-48 satsar” hette det när ett gäng avdankade fotbollsvänner möttes kring nyår. Framför dörren låg en sällan skådad förväntan och nu skulle det börja hända saker i föreningen. Och nog skulle det visa sig bli liv kring herrlaget! Vilket år vi har bakom oss!


Hårda löpträningar ute i vinternatten ackompanjerades av en global pandemi som smög sig allt närmare. Skulle det alls bli någon fotboll i sommar? När bollplanerna igen låg gröna och öppnades för allmänheten hade det nyanlitade tränarteamet ännu inte lärt sig namnet på spelarna.

Det var en tuff utmaning vi stod inför. Aldrig har det varit lätt att ta sig ur flaskhalsen som heter "division 6", men i år skulle nog bli det hårdaste året hittills! Vi fick slåss med flera andra hårt satsande lag, som gärna toppade med spelare ur sina första lag ur en högre division. Speciellt verkade lagen toppas när vi stod på tur. Det storätande laget Malax IF hade också planer på att återvända till seriefotbollen med målet ställt lite högre än sexan.

Bra började säsongen för oss. Med 4 raka segrar på rad, bl.a mot det storätande laget, var ett bra facit på vilken nivå vi hade. Vi var ensamma i Finland om att hålla nollan så länge just då. Det såg ljust ut med en målskillnad på 18-0.

Ingenting vara förevigt och vi fick en riktig käftsmäll efter den exceptionella starten. Till årets hittills viktigaste match mot Vörå-pojkarna i Norrvalla hade vi blivit av med två viktiga militärpojkar och därtill skadades vår oslagbara målvakt mitt i matchen i 0-1 överläge. Där och då vände matchen. En uddamålsförlust och vår mittbacksklippa till operationsalen som salt i såret. Domarinsatsen som oftast i division 6: katastrofal.

Något som vi verkligen lyckades med i år var inramningen. Vi hade ett publiksnitt på 100-150 på alla våra hemmamatcher (bortsett från sensationsmatchen som drog över 500 pers). Flygblad delades ut, Sociala mediekanalerna gick heta, kioskdamerna serverade hungriga supportrar, Ultras-fansen väsnades och med dragplåster som Tim Sparv, Glenn Sparv och Kaj Kunnas var det väldigt lite som kunde gå fel. Vi glömde bort skitmatchen mot Norrvalla och vann två lite lättare motstånd på raken.


Det tog dock inte länge innan vi fick en återspegling av verkligheten när målvaktsfrågan igen blev på tapeten efter att vår ställföreträdande målvakt fått se rött. In kallades en stjärna från en annan fotbollsdimension Henri Sillanpää, som fick bli vår fjärde burväktare för säsongen. Till följd av förstärkningen höjde motståndarna beredskapen extra och kallade in byns starkaste gossar för att slå "Goliat". Det blev sist och slutligen bara en poäng på två matcher och det såg till följd av detta rätt så dystert ut tabellmässigt.

Mot slutet av säsongen lyckades BK ändå med något som vi är riktigt vassa på: Att avsluta säsongen starkt! Med två fenomenala segrar mot duktiga motståndare från både Laihia och Lillkyro, satte vi hård press på topplagen ända in i det sista.

Tre motstånd kunde gå förbi oss den sista matchdagen.

Den första matchen gick precis som vi ville. Vi hade knäckt ryggraden på Lillkyroborna som inte förmådde slå sin på pappret lättare motståndare.

Vörå-pojkarna gick upp på samma poäng som oss när de kryssade mot Malax. På grund av förlusten i inbördesmötet gick de dock om oss, trots att vår målskillnad var bättre.

I Kristinestad blev det svårt för våra ungtuppar i BK-48 Young Boys att slå Sportings Akademilag, som därmed gick förbi och ända upp i topp.

Årets satsning slutade summa sumarum med en god tredje plats!

Vi säger stort grattis till Sporting Kristina Academy, som haft det knagligt i trean men i och med framgången i sexan nu får något att glädjas åt trots allt! Ni var värdiga vinnare!

Tack än en gång till alla som följt oss i sommar. Tack till alla som frivilligt ställt upp och ordnat kring laget, tack till publiken och Ultras och förstås - tack till alla spelare och tränare som utgjort detta fantastiska lag. Vi ses igen nästa sommar (under vintern väntar en annan utmaning, som ni snart ska få höra om, håll till godo).


Text: Robin Carlson, Stolt lagledare och spelare i BK-48

Klubbens senaste